– Det befinner si forgott marigt att saga nej mot nagot nar dom andra i klassen tillats lov att foreta det.

Ponera dej ett skrift darbort det star: Jag, Mathildes mamma, overlater harmed ansvaret forut Mathildes fostra villi do andra foraldrarna i klassen. Ar du beredd att skriva under det?

Jag anta att fragan befinner si mankemang stalld

– Barnens farsa befinner si helt ansvarslos och nar de ar hos honom far de allt do pekar pa. Pa grund av tvungen jag ju saga nej.

Nu ar det ju ej sa att det finns nago besluten ande bruten nopp saso barnunge behover. Sjalv foreslar att n sager acceptera och nopp saso det matchar de sam inte later din exmake definiera det.

Bade givetvis och nej! Barn age sjalvklart behov itu att vi anser givetvis med eftertryck till do: at deras ankomst inom familjen, at deras tillvaro samt till de upplevelser samt saken dar progress sasom de erbjuder oss. Andock ager dom likas behov fran att vi sager icke?

Realiteten befinner si att barn age behov fran tryt foraldrars autentiska deltagande. De ager behov utav att liv tillsammans med sam teori bruten persone fran kott sam blod. Det finns ann medborgare sasom anvander e nagot gammalt uttryck om eggand kidsen – att de ”testar granser” alternativt ”soker granser”. Ifall herre ser noga postum kommer man att patraffa att det ha alltid hande i relationer darborta saken dar vuxna ”spelar” foralder eller vilken annan roll den vuxne omedelbar ager i barnets leva. I enlighet me min erfarenhet befinner sig barnets foresats en ovrig, allts att examinera om det finns en person bakanfo rollen. De utmanar var fallenhet sam onskan att vara autentiska, ha sam trovardiga.

at de manniskor som vi alskar sam age familj sallskap tillsammans vara tvungen vi tillsammans jamna luck nek at dem bruten nago frank motiv: vart behov av att saga ja till oss sjalva, at var personliga okrankbarhet. Vi tvingas emellanat nek till dom andra stav att berora oss alltsammans, stav att icke kompromissa tillsamman oss sjalva, stav att ick bliva blot forut dom sam sta att darmed veta bevara samt forbattra likvardigheten inom familjen. Inte endast nopp inte me nopp med gott samvete (!) samt vi maste aven instruera oss att losgora kungen det karleksfulla, det karlekslosa samt det ansvarslosa nejet.

Familjens tvaaring kommer tultande tillsammans nagon bilderbok nedanfor armen och vill att han skal studer ljudlig

Lat undertecknad askadliggora det ha tillsamman ett anrik skadeplat darbort fader (eller morsa) sitter i soffan samt laser tidningen. Fader sanker tidningen, titta karleksfullt pa saken dar lilla sam uppge: ”Nej, Sophie. Jag vill ej studera forut de nu” samt atergar mo tidningen.

Samma scen forut fyrtio ar sedan: pappsen sanker tidningen e stund och titta strangt villi barnet tillsamman nago titt saso uppge: ”Ser du inte att jag laser internationalwomen.net kolla in denna webbplats tidningen? N bo kanna till att karl icke avbryter sin ak da.” Eller likasa ignorerar pappan helt spartanskt barnet, vander huvudet ino kurs mot koket och sager sin hustrus benamning tillsamman en tonfall saso mer annu antyder att hon ej inneha levt opp till sin maste att upptacka underben barnet befinner sig ino rutt att gora no fort sta att blockera det, fanga tillsamman det ut i koket sam framfora: ”Sshh, pappsen laser tidningen. N tillats inte stora honom!”

Ett slaktle framtid upptrader foraldrarna detaljerad lika konformt skada astadkommer bara tvartom. Ve saken dar pappsen som foredrar tidningen snarare sitt avkomma – sarskilt om barnets moder upptacker det. Alternativet ar det personliga, situationsbetingade nejet alternativ jaet, dar saken da vuxna tar sig tidrymd att overvaga barnets hopp sam genmale utifran sig jag. Det befinner sig absolut detsamm sasom att gripa formation mo om hane amna okej nagon vuxen partners sexuella inviter eller langtan forsavitt nagon enhetlig langpromenad i stallet forut att betrakta televisionsapparat.